aprilgatan

med brännande händer 
rör du
vid himlarna 
som om de vore dina
att ta ned

med långa kliv
och bestämda ord
sparkar du på gatstenarna
som om de vore dina
att förakta

med bortvända andetag
går du 
ifrån henne
som om hon vore din
att förgöra

i'm just a dreamer, but i'm hanging on.

tanken som legat pa lur, sprungit fram med ett vilt vralande och hoppat upp pa axlarna pa mig minst en gang per dag de senaste veckorna har varit: "hur ska jag nagonsin kunna pranta in alla detaljer, dofter, smaker och ljudet av fijianska skratt, sa val att jag kan resa tillbaks i minnet nar jag inte ar har langre?"

genom att skriva har gor jag ett litet forsok.

vuandomo, dar jag nog lamnade en liten bit av hjartat. en liten by pa Vanua Levu, en halvtimmes skumpig vag fran Savusavu, som vi blev inbjudna till lagom till frukosten forsta dagen pa on. tva veckor som nog var de svaraste och finaste pa hela resan. kulturkrockarna var omojliga att vaja undan for. att vara hedersgast innebar att fa sova i husets stora och enda sang, att fa presenter som blodiga och myrovertackta ratthuvuden pa mattan av sin nya basta kompis katten, att inte bli lamnad ensam mer an en stund i taget och att fa ata fore och finare an alla andra medan resten av familjen ser pa. nagot som ar sa svart, nar man mest av allt bara vill vara en del i gemenskapen.

men det innebar ocksa att bli medtagen till fantastiska picknickar dar smakillarna klattrar upp i palmer och kastar ner nagra kokosnotter, dar man far lara sig att snorkel-fiska, plocka mandariner ur traden och rita klurigheter i sanden. det innebar att fa bada i ett glittrande vattenfall varenda dag, att fa sova middag tillsammans pa mattan, att bli sjungen for, skrattad med, och att bli overost med sa mycket karlek att man ar forvanad over att hjartat inte hoppar ur brostkorgen och slar lyckovolter pa den vavda mattan.

det innebar att fa en alldeles egen fijiansk mamma, pappa, storasyster, lillebror, lillasyster och farmor. att fa en fijiansk familj som stracker sig over hela byn. att fa ett sms nagra dagar senare som sager att meli, en av mina allra basta vanner darifran, fatt en valp, och att han har dopt honom till vanesso. jo, jag vet vad ni tanker. jag far nog tejpa fast det dar hjartat med silvertejp, for sakerhets skull.

fiji sedan vuandomo har varit en batresa till taveuni, den vackraste o jag nagonsin sett. vi hamnade pa en liten campground tillsammans med fina manniskor och en busig hundvalp som heter emi. vi har bott i en liten trastuga och haft fotterna i sanden nastan jamt. langa, vita strander och lummiga, grona lovhimlar, dar det oftast har varit bara vi.

vi har hajkat oss genom regnskog till nya vattenfall, plockat snackor med barnen fran lavena village, last och skrivit dagarna i anda och hunnit med en underbar timme tolv meter under ytan pa en av varldens topp-tio dykplatser. vi har hunnit med att fa hit matilda och fira hennes fodelsedag pa basta vis, namnligen genom att packa ihop en overraskningstarta och aka till datumgransen for att hon ska kunna hoppa mellan nitton och tjugo. tonaring och tunnharing.

fina kvallar tillsammans med andra backpackers och bonanza, med hundarna och solnedgangen eller sjosjuk pa en bat tillsammans med en bunt harliga lararstudenter. nagra timmar ensam i aktern med tallest man on earth och ett morkt, stilla hav. under natten sov vi allihop pa batgolvet, fijianer ar experter pa sovmys. bladmattor, kuddar, rugby pa tv och sa mysigt det bara kan bli. bade pa batar och i husen.

nu vantar jag pa bilderna fran de sex engangskamerorna, for att sen bege mig vasterut. forst nagra dagars hang pa pacific harbour och lite odragliga backpackers, och sedan vasterut for att halsa pa saul's, en av lararstudentena, by Manomano. forhoppningsvis ocksa kunna hjalparbeta lite med floodingen som har drabbat vastra sidan sa hart att det knappt finns hus kvar i vissa omraden.

jag sager hej med nya favoritlaten "the dreamer" med tallest man on earth, och skickar lite varme for att satta igang varen pa riktigt.

hej alla ni fina. andra sidan jordklotet ar vackert pa precis alla satt man kan tanka sig, forutom den lilla detaljen att jag inte kan skriva mail eller ringa sa fort nya intryck hopar sig for mycket i huvudet och orsakar hogtryck av tankar. vaxlande molnighet med mycket goda chanser till sol, sa brukar livet kannas i sverige. har ar det sol nastan jamt och det gor att vi allihop blir sadar lagom langsamma i tanken och vara konversationer ror sig alltid om mat och planer de forsta dagarna pa ett stalle. som om det ar allt som gar att fa fram helt och fullt, fran huvudet ner och ut pa tungan. sen blir det fin livsfilosofi precis som vanligt.

hawaii var obeskrivligt, pa manga vis. sa manga manniskor och moten. rick och ulla som visade oss oahu med universitet, roadtrips och leenden, miloli'i-familjen som gav oss sa mycket mat att vi knappt kunde sta pa benen, larde oss hula, och spelade massor av ukelele under festkvallarna (som visade sig vara alla kvallar i veckan) och sa busungarna pa palolo som larde mig dansa wobble-dans och att ha lite attityd.
dar fick jag ocksa resan hitintills finaste komplimang fran en tolvarig kille:
"vanescha, did ya know? I'm dark chocolate!"
"you definitley are! so I am maybe white chocolate then?"
"No.... you're vanilla!" med tillhorande generat leende och snabb avlagsning.

innan vi for vidare fran hawaii tog kamanao med oss ut i baten en morgon, och sa fick vi simma med miloli'i-delfinerna. ofattbart. att mota en delfins blick, vara sa viktlos och oskyddad och fri, sa utelamnad till nagot mycket mycket storre an sig sjalv. det ar svart att beskriva. vi simmade i over en timme tillsammans.
vackert var ocksa lilla hippie-staden hilo, dar manniskor gick i regnbagsfargade klader och holl poetry-slamkvallar, larde ut fotmassage och hade fargglada hus dar det lat som musik varje gang det regnade. och regnade gjorde det ofta! manga moten dar ocksa, mycket visdom och karlek fran skrattande ogon.

nu har vi varit i fiji i snart en vecka och jag alskar det. vi har hunnit bo i en by tillsammans med en bunt fantastiska, skrattande manniskor, atit indiskt sa starkt att jag aldrig trodde jag skulle kanna smaken av vanlig mat mer, firat internationella kvinnordagen (och tuvas fodelsedag!) med att ga med i reclaim the streets-taget som kvinnorna i suva holl, vandrat i regnskog och tagit dopp i ljumma vattenfallspooler, och blivit totalt overosta med fargpulver pa den indiska holi-festivalen som firas av alla indier har.

det ar ett lyckligt folk, fijianerna. i byarna ager man inte mycket, sover tillsammans pa golvet och delar pa precis allting. och aldrig har jag sett fler leenden, fnissanden, hejanden och ropanden. aven har i huvudstaden ropar folk godmorgon, stannar upp och pratar och ler sa att ogonen forsvinner i ett hav av skrattrynkor. pa kvallarna dansar man som om det inte fanns nagon morgondag, eller militardiktatur.

nu borjar min halvtimme rinna ut har pa internetcafeet, och vi ska traska hem till vart fina lilla hostel som just nu bebos av oss och tjugo rugby-killar som vi har hunnit heja lite pa i deras matcher. fint som snus!

massor av varme och karlek fran suva.

du brände dig

något gammalt, något nytt, något blått och en lånad domän: http://vanessaandersson.daportfolio.com/