resedagbok no.2
i'm just a dreamer, but i'm hanging on.
tanken som legat pa lur, sprungit fram med ett vilt vralande och hoppat upp pa axlarna pa mig minst en gang per dag de senaste veckorna har varit: "hur ska jag nagonsin kunna pranta in alla detaljer, dofter, smaker och ljudet av fijianska skratt, sa val att jag kan resa tillbaks i minnet nar jag inte ar har langre?"
genom att skriva har gor jag ett litet forsok.
vuandomo, dar jag nog lamnade en liten bit av hjartat. en liten by pa Vanua Levu, en halvtimmes skumpig vag fran Savusavu, som vi blev inbjudna till lagom till frukosten forsta dagen pa on. tva veckor som nog var de svaraste och finaste pa hela resan. kulturkrockarna var omojliga att vaja undan for. att vara hedersgast innebar att fa sova i husets stora och enda sang, att fa presenter som blodiga och myrovertackta ratthuvuden pa mattan av sin nya basta kompis katten, att inte bli lamnad ensam mer an en stund i taget och att fa ata fore och finare an alla andra medan resten av familjen ser pa. nagot som ar sa svart, nar man mest av allt bara vill vara en del i gemenskapen.
men det innebar ocksa att bli medtagen till fantastiska picknickar dar smakillarna klattrar upp i palmer och kastar ner nagra kokosnotter, dar man far lara sig att snorkel-fiska, plocka mandariner ur traden och rita klurigheter i sanden. det innebar att fa bada i ett glittrande vattenfall varenda dag, att fa sova middag tillsammans pa mattan, att bli sjungen for, skrattad med, och att bli overost med sa mycket karlek att man ar forvanad over att hjartat inte hoppar ur brostkorgen och slar lyckovolter pa den vavda mattan.
det innebar att fa en alldeles egen fijiansk mamma, pappa, storasyster, lillebror, lillasyster och farmor. att fa en fijiansk familj som stracker sig over hela byn. att fa ett sms nagra dagar senare som sager att meli, en av mina allra basta vanner darifran, fatt en valp, och att han har dopt honom till vanesso. jo, jag vet vad ni tanker. jag far nog tejpa fast det dar hjartat med silvertejp, for sakerhets skull.
fiji sedan vuandomo har varit en batresa till taveuni, den vackraste o jag nagonsin sett. vi hamnade pa en liten campground tillsammans med fina manniskor och en busig hundvalp som heter emi. vi har bott i en liten trastuga och haft fotterna i sanden nastan jamt. langa, vita strander och lummiga, grona lovhimlar, dar det oftast har varit bara vi.
vi har hajkat oss genom regnskog till nya vattenfall, plockat snackor med barnen fran lavena village, last och skrivit dagarna i anda och hunnit med en underbar timme tolv meter under ytan pa en av varldens topp-tio dykplatser. vi har hunnit med att fa hit matilda och fira hennes fodelsedag pa basta vis, namnligen genom att packa ihop en overraskningstarta och aka till datumgransen for att hon ska kunna hoppa mellan nitton och tjugo. tonaring och tunnharing.
fina kvallar tillsammans med andra backpackers och bonanza, med hundarna och solnedgangen eller sjosjuk pa en bat tillsammans med en bunt harliga lararstudenter. nagra timmar ensam i aktern med tallest man on earth och ett morkt, stilla hav. under natten sov vi allihop pa batgolvet, fijianer ar experter pa sovmys. bladmattor, kuddar, rugby pa tv och sa mysigt det bara kan bli. bade pa batar och i husen.
nu vantar jag pa bilderna fran de sex engangskamerorna, for att sen bege mig vasterut. forst nagra dagars hang pa pacific harbour och lite odragliga backpackers, och sedan vasterut for att halsa pa saul's, en av lararstudentena, by Manomano. forhoppningsvis ocksa kunna hjalparbeta lite med floodingen som har drabbat vastra sidan sa hart att det knappt finns hus kvar i vissa omraden.
jag sager hej med nya favoritlaten "the dreamer" med tallest man on earth, och skickar lite varme for att satta igang varen pa riktigt.
tanken som legat pa lur, sprungit fram med ett vilt vralande och hoppat upp pa axlarna pa mig minst en gang per dag de senaste veckorna har varit: "hur ska jag nagonsin kunna pranta in alla detaljer, dofter, smaker och ljudet av fijianska skratt, sa val att jag kan resa tillbaks i minnet nar jag inte ar har langre?"
genom att skriva har gor jag ett litet forsok.
vuandomo, dar jag nog lamnade en liten bit av hjartat. en liten by pa Vanua Levu, en halvtimmes skumpig vag fran Savusavu, som vi blev inbjudna till lagom till frukosten forsta dagen pa on. tva veckor som nog var de svaraste och finaste pa hela resan. kulturkrockarna var omojliga att vaja undan for. att vara hedersgast innebar att fa sova i husets stora och enda sang, att fa presenter som blodiga och myrovertackta ratthuvuden pa mattan av sin nya basta kompis katten, att inte bli lamnad ensam mer an en stund i taget och att fa ata fore och finare an alla andra medan resten av familjen ser pa. nagot som ar sa svart, nar man mest av allt bara vill vara en del i gemenskapen.
men det innebar ocksa att bli medtagen till fantastiska picknickar dar smakillarna klattrar upp i palmer och kastar ner nagra kokosnotter, dar man far lara sig att snorkel-fiska, plocka mandariner ur traden och rita klurigheter i sanden. det innebar att fa bada i ett glittrande vattenfall varenda dag, att fa sova middag tillsammans pa mattan, att bli sjungen for, skrattad med, och att bli overost med sa mycket karlek att man ar forvanad over att hjartat inte hoppar ur brostkorgen och slar lyckovolter pa den vavda mattan.
det innebar att fa en alldeles egen fijiansk mamma, pappa, storasyster, lillebror, lillasyster och farmor. att fa en fijiansk familj som stracker sig over hela byn. att fa ett sms nagra dagar senare som sager att meli, en av mina allra basta vanner darifran, fatt en valp, och att han har dopt honom till vanesso. jo, jag vet vad ni tanker. jag far nog tejpa fast det dar hjartat med silvertejp, for sakerhets skull.
fiji sedan vuandomo har varit en batresa till taveuni, den vackraste o jag nagonsin sett. vi hamnade pa en liten campground tillsammans med fina manniskor och en busig hundvalp som heter emi. vi har bott i en liten trastuga och haft fotterna i sanden nastan jamt. langa, vita strander och lummiga, grona lovhimlar, dar det oftast har varit bara vi.
vi har hajkat oss genom regnskog till nya vattenfall, plockat snackor med barnen fran lavena village, last och skrivit dagarna i anda och hunnit med en underbar timme tolv meter under ytan pa en av varldens topp-tio dykplatser. vi har hunnit med att fa hit matilda och fira hennes fodelsedag pa basta vis, namnligen genom att packa ihop en overraskningstarta och aka till datumgransen for att hon ska kunna hoppa mellan nitton och tjugo. tonaring och tunnharing.
fina kvallar tillsammans med andra backpackers och bonanza, med hundarna och solnedgangen eller sjosjuk pa en bat tillsammans med en bunt harliga lararstudenter. nagra timmar ensam i aktern med tallest man on earth och ett morkt, stilla hav. under natten sov vi allihop pa batgolvet, fijianer ar experter pa sovmys. bladmattor, kuddar, rugby pa tv och sa mysigt det bara kan bli. bade pa batar och i husen.
nu vantar jag pa bilderna fran de sex engangskamerorna, for att sen bege mig vasterut. forst nagra dagars hang pa pacific harbour och lite odragliga backpackers, och sedan vasterut for att halsa pa saul's, en av lararstudentena, by Manomano. forhoppningsvis ocksa kunna hjalparbeta lite med floodingen som har drabbat vastra sidan sa hart att det knappt finns hus kvar i vissa omraden.
jag sager hej med nya favoritlaten "the dreamer" med tallest man on earth, och skickar lite varme for att satta igang varen pa riktigt.
