resedagbok no.1


hej alla ni fina. andra sidan jordklotet ar vackert pa precis alla satt man kan tanka sig, forutom den lilla detaljen att jag inte kan skriva mail eller ringa sa fort nya intryck hopar sig for mycket i huvudet och orsakar hogtryck av tankar. vaxlande molnighet med mycket goda chanser till sol, sa brukar livet kannas i sverige. har ar det sol nastan jamt och det gor att vi allihop blir sadar lagom langsamma i tanken och vara konversationer ror sig alltid om mat och planer de forsta dagarna pa ett stalle. som om det ar allt som gar att fa fram helt och fullt, fran huvudet ner och ut pa tungan. sen blir det fin livsfilosofi precis som vanligt.

hawaii var obeskrivligt, pa manga vis. sa manga manniskor och moten. rick och ulla som visade oss oahu med universitet, roadtrips och leenden, miloli'i-familjen som gav oss sa mycket mat att vi knappt kunde sta pa benen, larde oss hula, och spelade massor av ukelele under festkvallarna (som visade sig vara alla kvallar i veckan) och sa busungarna pa palolo som larde mig dansa wobble-dans och att ha lite attityd.
dar fick jag ocksa resan hitintills finaste komplimang fran en tolvarig kille:
"vanescha, did ya know? I'm dark chocolate!"
"you definitley are! so I am maybe white chocolate then?"
"No.... you're vanilla!" med tillhorande generat leende och snabb avlagsning.

innan vi for vidare fran hawaii tog kamanao med oss ut i baten en morgon, och sa fick vi simma med miloli'i-delfinerna. ofattbart. att mota en delfins blick, vara sa viktlos och oskyddad och fri, sa utelamnad till nagot mycket mycket storre an sig sjalv. det ar svart att beskriva. vi simmade i over en timme tillsammans.
vackert var ocksa lilla hippie-staden hilo, dar manniskor gick i regnbagsfargade klader och holl poetry-slamkvallar, larde ut fotmassage och hade fargglada hus dar det lat som musik varje gang det regnade. och regnade gjorde det ofta! manga moten dar ocksa, mycket visdom och karlek fran skrattande ogon.

nu har vi varit i fiji i snart en vecka och jag alskar det. vi har hunnit bo i en by tillsammans med en bunt fantastiska, skrattande manniskor, atit indiskt sa starkt att jag aldrig trodde jag skulle kanna smaken av vanlig mat mer, firat internationella kvinnordagen (och tuvas fodelsedag!) med att ga med i reclaim the streets-taget som kvinnorna i suva holl, vandrat i regnskog och tagit dopp i ljumma vattenfallspooler, och blivit totalt overosta med fargpulver pa den indiska holi-festivalen som firas av alla indier har.

det ar ett lyckligt folk, fijianerna. i byarna ager man inte mycket, sover tillsammans pa golvet och delar pa precis allting. och aldrig har jag sett fler leenden, fnissanden, hejanden och ropanden. aven har i huvudstaden ropar folk godmorgon, stannar upp och pratar och ler sa att ogonen forsvinner i ett hav av skrattrynkor. pa kvallarna dansar man som om det inte fanns nagon morgondag, eller militardiktatur.

nu borjar min halvtimme rinna ut har pa internetcafeet, och vi ska traska hem till vart fina lilla hostel som just nu bebos av oss och tjugo rugby-killar som vi har hunnit heja lite pa i deras matcher. fint som snus!

massor av varme och karlek fran suva.


RSS 2.0